Än en gång blir jag fängslad av musiken, den påminner mig om vem jag brukade vara.
Försöker sätta ihop bitarna av mig själv, lagar hjärtat bit för bit. Ibland känns det knappt. Men nu har det börjat göra ont igen.
Kommentarer
Postat av: julia
känner i gen mig, ja och låten är fin saknar dig tokkk mycket ;)
Trackback
