Det börjar kännas som om du inte ens existerar.

Du har blivit som en dröm, en skugga någonstans. På något sätt lyckas du alltid kväva mig.
Luften bara försvinner och jag står ensam. Sen kommer du igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0